Snurr, virr och varr!

Hua!

Jag har så mycket att göra hela tiden. Vi har tre kurser i skolan samtidigt nu (eller ja, snart då...)

Trots detta så har jag lyckats hålla mig sjukt strukturerad, med att-göra-listor, pärmar med innehållsförteckning och en avklarad och godkänd läkemedelstenta! Äääääntligen är jag av med den, en gång för alla! Nu ska jag bara använda dom kunskaperna resten av mitt karriärsliv för att försöka undvika att döda mina patienter :) Så det är väl tur att det sitter!!

Snart praktik igen. Kommunal äldrevård i Gagnef (I knoooow... långt att pendla, men men...), sen primärvård på vårdcentral (här i kvarnsveden!! 10 min att gå! :D ) sen en vecka palliativ vård på MOH-teamet i Ludvika. Ja, pendla IGEN!

Tentade iaf av hudsjukdomarna nyss, så nu sitter jag och läser om graviditet, förlossning och gynekologisk anatomi. Jag tror fan inte att jag kommer att få det så problematiskt på min förlossning (om jag nu får en naturlig, vilken inte är så säkert alls....), med tanke på att jag i princip svimmar bara jag ser gyninstrument. Dom är för mej så starkt förknippade med massa smärta så mitt blodtryck dimper bara jag ser ett bäcken på bild. Blä! Bra att jag ska bli barnmorska då! :)

I måndags så var det en hel månad sen som Charlie lämnade oss. Usch vad tiden går fort. Och jag har ju inte ens haft roligt, vilket bara visar på att tiden går lika fort hur man än gör!

Har fortfarande inte vart till studion än. Det tar emot.

Jag tänker iallafall på honom varje dag.

Nej, om man skulle ha läst vidare då....Tänk va bra det vore om man kunde köpa ett chip att bara stoppa in i örat eller nåt. Ett "sjuksköterskechip" med all nödvändig kunskap på.

Va bra.

Nej, hoppas ni alla får en fin helg!

Krambanan

(Passar på att fylla ut min blogg med lite bilder på mina älskade småtroll (systers barn)!!!!)

Maffian på biltur: Tuva och Alva

Ett sista farväl.

Då var det dags att gå vidare igen. Men fy vad svårt det är.
Igår var det begravning. Charlies familj och nära hade gjort det så otroligt fint, med musik, bilder och fina ord. Solen sken in igenom det stora fönstret in i den lilla kyrkan, som en sista vink ifrån honom.
Och visst är det konstigt, hur mycket man saknar nån när personen väl är borta?
Han finns med mig än, det känner jag. Minnena av honom får mitt hjärta att le, men mina ögon att tåras. Mitt sinne kan inte förstå att han inte finns mer. I mina drömmar är han mer levande och glad än någonsin. Där skrattar han och mår bra. Han har inte ont och han är inte ensam.
Men livet går vidare och klumpen som sitter i halsen och magen kommer nog med tiden nog att sakta försvinna.
Charlie, vila i frid. En vacker dag så ses vi igen. Tills dess, ha det så bra och lova att hälsa på mig ibland.

http://se.youtube.com/watch?v=J2WilM6ljUg

(Otroligt fin låt som spelades på begravningen)


Det är dags att ta nya tag nu. Välkomna ljuset.
Imorn så börjar jag termn 5! Helt sjukt...Snart är jag klar.

Ha de fint allihop!
Kram

Charlie Och här fick vi alltså ta vårt sista farväl. Otroligt vackert.