Ett sista farväl.

Då var det dags att gå vidare igen. Men fy vad svårt det är.
Igår var det begravning. Charlies familj och nära hade gjort det så otroligt fint, med musik, bilder och fina ord. Solen sken in igenom det stora fönstret in i den lilla kyrkan, som en sista vink ifrån honom.
Och visst är det konstigt, hur mycket man saknar nån när personen väl är borta?
Han finns med mig än, det känner jag. Minnena av honom får mitt hjärta att le, men mina ögon att tåras. Mitt sinne kan inte förstå att han inte finns mer. I mina drömmar är han mer levande och glad än någonsin. Där skrattar han och mår bra. Han har inte ont och han är inte ensam.
Men livet går vidare och klumpen som sitter i halsen och magen kommer nog med tiden nog att sakta försvinna.
Charlie, vila i frid. En vacker dag så ses vi igen. Tills dess, ha det så bra och lova att hälsa på mig ibland.

http://se.youtube.com/watch?v=J2WilM6ljUg

(Otroligt fin låt som spelades på begravningen)


Det är dags att ta nya tag nu. Välkomna ljuset.
Imorn så börjar jag termn 5! Helt sjukt...Snart är jag klar.

Ha de fint allihop!
Kram

Charlie Och här fick vi alltså ta vårt sista farväl. Otroligt vackert.